Nu har det nästan gått ett år sedan min Penny föddes och mycket har hänt. Många frågor som ställts, många som jag inte fått svar på ännu men det ger sig till slut. Ett år av upplevelser har det varit och ett år som bara flugit iväg.
Den 15maj 2009 klockan 22:08 föddes lilla Penny efter nästan 2 dygn av arbete för min lilla Susanne. Vilken lycka och vilken chock, vi var helt säkra på att vi skulle få en pojke och vi fick en flicka. Det enda namnet som vi hade helt säkert var ju flicknamnet och det måste ju ha varit en fingervisning från någon...
Den 19:e maj fick min älsklingar komma hem och sedan gick det av bara farten. Redan efter någon vecka kom mormor och moster på besök sedan var det farmor och farfar följt faster och kusinen, det var en hektisk första månad med det lilla livet.
Maj gick in juni och jag jobbade och försökte hitta all tid i världen med den lilla och hennes mamma, vilken tur att jag kör taxi, och lyckades faktiskt få riktigt mycket tid.
Midsommar spenderades hemma i norrbotten farande mellan släkt och vänner för att visa upp vårat lilla mirakel. Lite senare blev det en Gävle resa och en vecka spenderades hos mormor (nonne) och moffe, härligt men varmt. Under sina två första månader hann Penny resa över mer än halva Sverige och drygt 200mil bil, inte illa för att vara två månader gammal. När vi sedan kom hem så var vi slutkörda och resten av semestern slappades bort och försökte hitta rutiner inför hösten.
Penny var riktigt snäll (har det någonsin funnits ett elakt spädbarn?) sov tolv timmar minst om nätterna och grät väldigt sällan, om hon inte var hungrig vill säga :).
Sommaren gick och Penny växte snabbt och vi hade svårt att hänga med.
Hösten och allvaret närmade sig och det blev dags för mig att återgå till jobbet och för första gången lämna Penny och Susanne hemma själva vilket visade sig vara omtumlande både för mig och Susanne till viss del. Jag hade ju nästan varit hemma konstant i tre månader och man hjälps ju faktiskt åt en del och får rutiner, dessa var vi nu tvungen att omstrukturera men jag är glad att jag faktiskt har haft det jobbet som jag har för det har gett mig möjligheten att komma hem på lunchen och har det varit något så har jag faktiskt kunnat komma hem utan att förlora så mycket arbetstid.
Hösten flöt på och gick in i vinter, och julen närmade sig med stormsteg. Penny's första jul skulle firas med Farfar i Piteå och moster i Luleå så bilen fylldes med allt som kunde tänkas behövas och lite till, kattvakt lejdes och vi for iväg. Den 22:a december befann vi oss i Piteå till farfars förtjusning och vi riktigt längtade efter en skön helg men riktigt så blev det inte... Lagom till Julafton blir Susanne rejält sjuk och hela firandet blir aningen rumphugget, hon kämpar sig igenom Julafton knappt vid medvetande och lyckas (hur vet jag inte riktigt) vara med korta stunder men det var riktigt trevligt firande i alla fall och det skapar minnen även om det inte riktigt var de minnena man kanske tänkt sig. På Juldagskvällen bar det av mot Luleå och moster för ett stillsamt firande där, Susanne började sakteliga må bättre och Penny var på sitt som vanligt soliga humör. Hos moster hade vi det mycket trevligt och Penny charmade sin moster till bristningsgränsen, trodde inte jag skulle få med mig ungen hem igen :).
Hemresan blev ett äventyr i snöstorm med några decimeter ny snö under några få timmar och mer än en gång så satt man med hjärtat i halsgropen.
Väl hemma så började man så smått fundera på nyåret och hips vips så hade vi en Gävle resa inplanerad :-).
Ny år i Gävle var helt kanon, vi fick ett lugnt och skönt firande som vi ville ha och Penny fick bada i en diskho.
Januari kom och gick, det var kallt. Penny kröp om kring och jollrade och nu började allt sätta riktig fart. Två tänder dök upp inom en månad och den lilla damen började ställa sig upp utan hjälp. Att krypa gick riktigt fort så man fick börja hålla riktig uppsikt på den lilla och hålla koll på var hon ställde sig upp. Lägeheten började babysäkras och vassa hörn kläs med Ikeas "händer" för att skydda det lilla huvudet.
Den 1:a mars började Susanne jobba halvtid och jag gick ner i arbetstid för att den 15:e överta rollen som föräldraledig.
Penny började gå med gåvagn i mars och det gick undan med den vagnen, katterna blev på körda några gånger, sedan den 17:e april släppte den lilla damen allt och tog sina första steg, vilken chock det var att se henne släppa soffan och bara se henne knalla rätt ut i rummet, ett pappa hjärta klappar fort då... Nu två veckor senare sitter jag här och hon går mer än hon kryper, hon pratar sitt babyspråk konstant och börjar göra sig lite förstådd. Hon är världen gladaste unge och om 10dagar och 23timmar så fyller hon ett år.
Penny min skatt, du har gjort mitt liv komplett.
Susanne, vad skulle jag göra utan dig?
Mitt år och mitt liv har varit det bästa som kan tänkas och jag ser framemot många fler med mina tjejer...
Fredrik 100504
