Tidig natt

Nu är det 15 pass kvar till "ledigheten", till att äntligen få göra något viktigt. Som jag har längtat till denna tid med mindre måsten än vanligt, där fokus kan ligga på en sak och resten inte betyder speciellt mycket. Det kommer att bli en ynnest att fokusera på de nära och kära och kunna ge mitt barn allt vad jag förmår, rik är jag inte men kärlek och trygghet ska hon få i massor för det har jag.

Jag har tidigare sagt att jag är nervös inför "ledigheten" och det blir bara mer påtagligt för varje dag. Jag skrev för någon dag sedan ett facebook inlägg om att det inte var länge kvar till föräldraledigheten, direkt börjas det skämta om körkort för barnvagn, de anar inte hur rätt dom har.

Körkort för barnvagn är nog ingen dum idé , alla dessa konstiga saker som man ser hända när man är ute, folk som knuffas med barnvagnen och går efter vägar med sina ungar utan reflexer när det är mörkt eller som (bara härom dagen) går på vägen på en av Umeås mest trafikerade gator när gång och cykelbana finns alldeles bredvid. Det skulle även finnas en kurs i barnvagnspsykologi för att lära frustrerade föräldrar att klara av alla dessa människor som inte har barnvagn som man hela tiden ska se upp för, har själv tillhört denna grupp för inte så länge sedan där man i det längsta undviker att se barnvagnen för att sedan snubbla över den och svära lite, märkligt vad ens perspektiv kan förändras :-). Teorin har jag klarat för framförandet av barnvagnen nu återstår praktiken men den ska jag klara galant, värre blir det med psykologin eller blir det bättre när jag har ett frustrationsmoment mindre? Den som läser min blogg får se.

Godnatt mina vänner och till Susanne och Penny ni är mitt allt forever.

Tidig morgon eller sen natt

Förändringens tid lyser för mig och min lilla familj, vi växer sakta men säkert ur våran tvåa och Penny blir mer "självgående" :-) . Min söta lilla unge växer. Därför har lägenhetsjakten börjat. Vi letar med ljus och lyckta efter en trea eller en billig fyra inom ett område med 500 meters radie från där vi nu bor. Möjligheterna finns och jag personligen vill inte bo i något annat område i umeå. Vi har goda grannar och det är lugnt och skönt. Igår var vi och tittade på en lägenhet tvärs över gatan från där vi nu bor, jag var eld och lågor över lägenheten och hade i tanken redan flyttat in. Vi kommer dit och en mycket trevlig kvinna tar emot och visar oss lägenheten som nästan motsvarar mina förväntningar, och här börjar saker att spricka... lägenheten har rätt storlek, rätt antal rum och ett bra kök. Planlösningen lämnar dock en del att önska, ljusinsläpp från i stort sett bara ett håll och en lång korridor genom hela lägenheten sedan var det bara ett "halv" kyl/frys skåp och till råga på allt världens mest svår möblerade vardagsrum, så den lägenheten blir det mest troligt inte.

Förändring är jobbigt, förändring väcker tankar, förändring väcker känslor.

En epok håller på att gå i graven, super golfen ska snart säga adjö. Den röda faran som till viss del hjälpte mig att hitta min älskade sambo (hon hittade egentligen mig). När jag först försökte få Susannes uppmärksamhet var när hon börjat på BC och golfen var trasig, jag försökte hjälpa henne med den men hon lämnade in den till verksta'n så min plan gick i stöpet :-P, tur att hon visste vad hon ville ha :-D.
Supergolfen denna mytomspunna bil som har gjort resor som andra bilar bara kan drömma om, bilen som symboliserar ett liv i fart och fläkt, bilen som har varit en del av en identitet. En bil som kommer att vara saknad av många...

Förändring är bra, förändring är nyttigt, förändring är ibland nödvändigt...

Susanne ska börja jobba igen och jag ska vara hemma med lilla Penny, jag är duktigt nervös kan jag ärligt säga. Jag har sett hur mamma snuppesno är med sin lilla snuppetjej, vilken säkerhet och vilja som hon tar hand om min lilla tjej, vilket enormt jobb som hon gör. Kommer jag att kunna axla manteln?

Detta har jag längtat efter, att få vara med den lilla, att få ta hand om den lilla och inte så lite egoistiskt att få slippa "jobba" och göra något totalt annorlunda. Jag längtar och jag fasar. Men mest av allt så VILL jag göra detta mer än något annat som jag velat tidigare!

Förändring sveper genom oss, runt oss och ibland över oss. Förändring är bra.

Svårt det var att blogga då!

Jaha det har gått mer än någon dag sedan sista bloggen, det har gått veckor. Veckor som har varit fyllda av jobb och barn. Nu ska jag faktiskt ta och delge min ode till palten för på lördag är det dags för höstens andra paltkok;

Ode till Palt:

Du underbara klump

Du salta delikatess

Du fläskfyllda kulinariska mästerverk

Du kokade njutning med smör och lingonsylt

Palten en bringare av njutning

Palten ett par timmars jobb

Palten som skänker ljuvlig koma

Palten som alla vill ha

O jag gillar palt

Hösten är kommen länge leve....

Hej!

Verkar som att det är svårt att komma igång med bloggandet, sedan jag bloggade sist har det hänt en del. Vi har fått sova en timme längre i söndags och det blir mörkare tidigare på eftermiddagen men det blir ju och andra sidan ljusare på morgonen :-).

Penny äter och blir större, min lilla tjej är nu snart 5,5månader gammal väger redan 7,6kg och är 0,69m lång.Hon springer i gå-stolen och har mammas min-spel, hon kommer också at bli lika "snell" som mamma, man ser direkt när hon får något lurigt i blicken och då kan man vänta sig vad som helst.

Ikväll har jag haft en riktigt skön kväll med "egen tid" som det så vackert heter, har badat bastu med goda vänner och diskuterat allt mellan vänster-vridna kollektiv till tv-serier och mobiltelefoner. Har till och med fått smaka en öl av min gode vän Robert, godis :-).

Att det är höst märks inte bara på att det blir mörkt och kallare och det faktum att vintern knackar på dörren, det börjar suga i palt tarmen också, så imorgon smäller det, då blir det palt-kok för första gången denna säsong. Kommer att tillägna nästa blogg helt i paltens tecken :-), denna nästan heliga maträtt för de som är uppväxta i piteälvdal.

Lev och må go' vänner så kommer den heliga skrift (palt bloggen) om någon dag, hoppas ni kan sjå er :-)

Puss och kram från skäggig farbror i umeå

Nu ska bloggandet igång, börjar lite smått och gott

Det har gått ett tag sedan sist jag bloggade, har inte riktigt haft så mycket tid. Mycket händer här hemma. Lilla Penny har fått en gå-stol och har precis lärt sig använda den, hon har redan kommit på att om går fram till blomman på golvet och tar tag iden så kommer mamma eller pappa springande vilket tydligen är helkul eftersom att detta sker varje gång som gå-stolen tas fram.

Lilla Penny har också börjat äta "riktig" mat vilket togs emot med viss svårighet första och andra gången, nu äts mat med god vigör och man skriker efter mer när det är slut :-).

Mycket händer och jag bara önskar att jag hann att vara med på allt. Tyvärr är det ju så att jobbet tar för mycket tid.... Men det hade det nog gjort även om jag jobbat på ett "normalt" jobb.

Fotot taget av Monica Ingerlund-Hjelt.

Eran skäggige farbror i Umeå

Vad är manligt??

Stod i duschen nu på morgonen och började fundera, vad är manligt??
Jag har alltid omgivit mig av ganska starka manliga förebilder och alltid beundrat dessa män av den gamla skolan. Min pappa har alltid varit den som jobbat, mekat med bilar, byggt och haft typiska manliga fritidssysselsättningar som jakt och fiske. Han dricker 50-50 groggar, är bullrig och väldigt macho, alltså urtypen för en man. En man som en man skulle vara för tjugo år sedan.

Idag är det väldigt få män som är på det sättet, man ska vara mjuk, ta hand om sitt yttre, prata känslor, dricka vin och vara intresserad av sport ( det sista riktigt manliga).

Så vad är en man idag?? Jonas Gardell eller Sixten Landby? Jag skulle vilja påstå (utan fakta) att vi är på väg mot att den manliga förebilden är Jonas Gardell.

Vad anser jag vara manligt? Jo manligt för mig är en man som inte är rädd att "bli smutsig", ta tag i problem och lösa dessa. Ta hand om familjen och vara en lugn klippa att luta sig mot. En man ska kunna göra allt och kan man inte göra allt ska man fan kunna hitta lösningar så problemet blir löst. En man ska kunna stå för sina åsikter och inte gömma sig när han får mothugg men ej heller vara rädd att ändra sig när han ser att det inte fungerar och kunna stå för att han ändrat sig. En man ska kunna stå för att han är man.

Lite tankar om manligt....

Jobbande pappa....

Jag jobbar med att köra taxi vilket har varit ett givande och intressant jobb i många år nu, jag har jobbat som taxichaufför i snart tio år. Jag har fått vara med om det mesta som man kan vara med om i en taxibil, allt ifrån hotfulla människor till överförfriskade tanter som vill ha en med sig upp på en kopp te, särskolebarn som knappt vet att de lever till barn som gör allt för att få uppmärksamhet, det mesta med andra ord. Taxi var länge mitt liv, jag tillbringade mellan 8 och 10 timmar nästan dagligen i bilen och när jag var ledig så var det jobbigt för då visste jag inte riktigt vad jag skulle ta mig till. Detta har dock förändrats ganska markant de sista fyra åren...
Jobbet började förändras och blev tuffare, klimatet på kvällar och helger har med tiden blivit mer osäkert och man kan inte längre vara säker på att man kommer hem i samma skick som när man åkte ut och jobbade.

De som känner mig vet att jag också suttit och kört handikappbuss i några år, bästa jobbet man kan ha på taxi, men slutade med det för lite drygt ett år sedan på grund av dåliga arbetsförhållanden men vi hade bästa kunderna och jag hade bästa bussen.

Nu när man går till jobbet är det med en längtan hem, mina prioriteringar har förändrats och jobbet är inte längre etta på listan. Hemmet och familjen är numera nummer ett, inte så förvånande kan tyckas men för mig som varit arbetsnarkoman och alltid satt jobbet främst har detta kommit som lite av en chock. Nu ser jag framemot att gå hemma med Penny ett halvår eller kanske lite mer om ekonomin tillåter och bara vara och utveckla andra sidor. Jag hoppas att andra pappor känner lika och tar tillvara på möjligheterna som finns idag med ledighet och "bonusar" för jämställd ledighet men jag förstår också att det kanske inte alltid finns ekonomi som tillåter att pappan är hemma.

Att vara på jobbet och lämna "tanten" hemma med barnet känns ibland som att fly från ett ansvar i synnerhet när det varit en lång dag och barnet har varit kinkigt och man kommer hem lite trött för att hitta mamma och barn trötta till bristningsgränsen. Vad ska man gör då?? Jag gör det lilla jag kan, jag fixar lite mat, försöker trösta lillan och "gumman" med att det är inte så farligt. Sådant här händer, vissa dagar kräks hon mer än andra... Men jag vet hur ihåligt det låter, jag känner mig otillräcklig. Jag har varit på jobbet, skjutsat tanter och farbröder, barn och sjuklingar, fångar och paket, vad vet jag om vad som händer hemma???

Funderingar efter en eftermiddag på jobbet...