Snart nytt igen

Vi har nu kommit in i mitten av oktober och jag har jobbat med skolfoto ett tag. Det har gått både bra och dåligt, vissa saker sitter som en smäck och blir sällan dåligt medan andra får jag jobba som tusan på och blir aldrig riktigt nöjd. Fotograferandet har varit jätte kul men det börjar på ta på krafterna nu, barnen är snälla överlag men det blir på något sätt ändå ett jobb i slutet på dagen och man längtar hem och man känner ibland att det kanske inte varit en helt lyckad dag.

I början av säsongen skulle jag nog inte tänkt på samma sätt men nu börjar jag kunna det här lite grann och jag ser mina fel och brister, som också (tyvärr) andra ser. Mina gruppbilder lämnar som oftast en del att önska men mina porträtt blir som oftast bra, förutom när jag har mycket svårjobbade barn, eller så är det jag som har fått mindre tålamod.

Roligaste barnen att jobba med är helt klart de mellan 6 & 10 år inte för kaxiga men helt klart attityd och de lyssnar nästan fortfarande ;-). Svåraste barnen har varit de i högstadiet där jag har fått köra den hårda stilen på några ställen och den mjuka på andra, på något ställe har det kanske till och med blivit lite för hårt... Men så är det innan man hittar en teknik som passar en själv.

I övrigt har fotograferandet tagit sig till helt ny nivå där jag har blivit bättre på att se bilder igen och jag kan fotografera mer bilder med kvalité än bara för någon månad sedan. Bilden här på sidan är ett exempel, Penny satt i knät på sin mamma och jag kunde fånga denna bild som förmodligen annars skulle ha gått mig ur händerna, en bild som jag är riktigt nöjd med :-) .

Snart nytt jobb igen... ska börja köra HK-buss igen nu den första november. Det kommer att bli kul, ny växel, nytt system och en ledning som vet vad dom gör verkar det som.

Penny har börjat dagis :-), inskolningen har väl gått lite si så där men nu har vi kommit till läget där det har blivit tvärtom och hon inte vill gå hem. Mycket har också hänt på utvecklingsfronten, hon pratar mer (inte för att man förstår vad hon säger) och har blivit en mycket bestämd dam som låter oss veta på olika sätt vad hon vill. Mumin och Nalle Puh rullar i DVD:n dagarna igenom med ett avbrott ibland för Whii (snövit).

Detta var lite av vad som hänt under hösten och jag hoppas att jag ska blogga mer och få ett flyt på detta då det är skönt att skriva även om inte så många läser :-)

Tack och hej lever pastej

Tre månader

Har nu varit ledig i dryga tre månader, kan nog ärligt säga att de varit en av de bästa tiderna i mitt liv. Mycket har hänt på hemma fronten, Penny har hunnit bli ett år gammal, jag har fått ett nytt deltidsjobb, vi ska flytta om två veckor och en massa mer saker har hänt.

Nytt jobb... Det är nästan tio år sedan jag sist provade på något helt nytt. Jag har ju haft lite olika arbetsgivare inom taxi vid några tillfällen men nu är det alltså dags för något helt nytt, jag ska bli skolfotograf i tio veckor på hösten och under någon vecka på våren. Fotograferandet har ju alltid varit ett intresse och det var faktiskt foto som gjorde att jag fick en femma i bild i högstadiet, gudarna ska veta att jag definitivt inte kan rita eller teckna så att någon kan se vad det är. Det kommer att bli intressant och ge mig en möjlighet att återuppta min gamla hobby mellan fotojobben.

Penny ett år... Ja inte trodde jag att det skulle va' så här :-)

Flytta... Oj säger jag, nyss var det tre månader till inflyttning och nu är det just runt hörnet, inget är packat och jag börjar känna lite stress men samtidigt vet jag att jag jobbar bäst under press och Susanne vet jag att jag kan lita på i alla lägen.

Ha en trevlig sommar till er som läser detta lilla inlägg :-)

Ett år har gått

Nu har det nästan gått ett år sedan min Penny föddes och mycket har hänt. Många frågor som ställts, många som jag inte fått svar på ännu men det ger sig till slut. Ett år av upplevelser har det varit och ett år som bara flugit iväg.

Den 15maj 2009 klockan 22:08 föddes lilla Penny efter nästan 2 dygn av arbete för min lilla Susanne. Vilken lycka och vilken chock, vi var helt säkra på att vi skulle få en pojke och vi fick en flicka. Det enda namnet som vi hade helt säkert var ju flicknamnet och det måste ju ha varit en fingervisning från någon...

Den 19:e maj fick min älsklingar komma hem och sedan gick det av bara farten. Redan efter någon vecka kom mormor och moster på besök sedan var det farmor och farfar följt faster och kusinen, det var en hektisk första månad med det lilla livet.

Maj gick in juni och jag jobbade och försökte hitta all tid i världen med den lilla och hennes mamma, vilken tur att jag kör taxi, och lyckades faktiskt få riktigt mycket tid.

Midsommar spenderades hemma i norrbotten farande mellan släkt och vänner för att visa upp vårat lilla mirakel. Lite senare blev det en Gävle resa och en vecka spenderades hos mormor (nonne) och moffe, härligt men varmt. Under sina två första månader hann Penny resa över mer än halva Sverige och drygt 200mil bil, inte illa för att vara två månader gammal. När vi sedan kom hem så var vi slutkörda och resten av semestern slappades bort och försökte hitta rutiner inför hösten.

Penny var riktigt snäll (har det någonsin funnits ett elakt spädbarn?) sov tolv timmar minst om nätterna och grät väldigt sällan, om hon inte var hungrig vill säga :).

Sommaren gick och Penny växte snabbt och vi hade svårt att hänga med.

Hösten och allvaret närmade sig och det blev dags för mig att återgå till jobbet och för första gången lämna Penny och Susanne hemma själva vilket visade sig vara omtumlande både för mig och Susanne till viss del. Jag hade ju nästan varit hemma konstant i tre månader och man hjälps ju faktiskt åt en del och får rutiner, dessa var vi nu tvungen att omstrukturera men jag är glad att jag faktiskt har haft det jobbet som jag har för det har gett mig möjligheten att komma hem på lunchen och har det varit något så har jag faktiskt kunnat komma hem utan att förlora så mycket arbetstid.

Hösten flöt på och gick in i vinter, och julen närmade sig med stormsteg. Penny's första jul skulle firas med Farfar i Piteå och moster i Luleå så bilen fylldes med allt som kunde tänkas behövas och lite till, kattvakt lejdes och vi for iväg. Den 22:a december befann vi oss i Piteå till farfars förtjusning och vi riktigt längtade efter en skön helg men riktigt så blev det inte... Lagom till Julafton blir Susanne rejält sjuk och hela firandet blir aningen rumphugget, hon kämpar sig igenom Julafton knappt vid medvetande och lyckas (hur vet jag inte riktigt) vara med korta stunder men det var riktigt trevligt firande i alla fall och det skapar minnen även om det inte riktigt var de minnena man kanske tänkt sig. På Juldagskvällen bar det av mot Luleå och moster för ett stillsamt firande där, Susanne började sakteliga må bättre och Penny var på sitt som vanligt soliga humör. Hos moster hade vi det mycket trevligt och Penny charmade sin moster till bristningsgränsen, trodde inte jag skulle få med mig ungen hem igen :).

Hemresan blev ett äventyr i snöstorm med några decimeter ny snö under några få timmar och mer än en gång så satt man med hjärtat i halsgropen.

Väl hemma så började man så smått fundera på nyåret och hips vips så hade vi en Gävle resa inplanerad :-).

Ny år i Gävle var helt kanon, vi fick ett lugnt och skönt firande som vi ville ha och Penny fick bada i en diskho.

Januari kom och gick, det var kallt. Penny kröp om kring och jollrade och nu började allt sätta riktig fart. Två tänder dök upp inom en månad och den lilla damen började ställa sig upp utan hjälp. Att krypa gick riktigt fort så man fick börja hålla riktig uppsikt på den lilla och hålla koll på var hon ställde sig upp. Lägeheten började babysäkras och vassa hörn kläs med Ikeas "händer" för att skydda det lilla huvudet.

Den 1:a mars började Susanne jobba halvtid och jag gick ner i arbetstid för att den 15:e överta rollen som föräldraledig.

Penny började gå med gåvagn i mars och det gick undan med den vagnen, katterna blev på körda några gånger, sedan den 17:e april släppte den lilla damen allt och tog sina första steg, vilken chock det var att se henne släppa soffan och bara se henne knalla rätt ut i rummet, ett pappa hjärta klappar fort då... Nu två veckor senare sitter jag här och hon går mer än hon kryper, hon pratar sitt babyspråk konstant och börjar göra sig lite förstådd. Hon är världen gladaste unge och om 10dagar och 23timmar så fyller hon ett år.

Penny min skatt, du har gjort mitt liv komplett.

Susanne, vad skulle jag göra utan dig?

Mitt år och mitt liv har varit det bästa som kan tänkas och jag ser framemot många fler med mina tjejer...

Fredrik 100504

Jag skulle ju ta och skriva om öppna förskolan hade jag ju tänkt men den blev lite av en besvikelse så där första gången. Torsdagar ska vara "reserverade" för små barn i åldern från 6 månader upp till 2 år om jag förstått det rätt men denna gång var det barn upp till fyra, fem år som var där vilket gjorde att det blev stimmigt och de mindre barnen fick mindre utrymme. Jag kommer nog att gå dit fler gånger för Penny tyckte det var skit skoj :-). Penny gillar andra barn skarpt och nu fick hon ju träffa andra samtidigt som det fanns mycket plats och saker att utforska. Den ungen kommer att lära sig att ta för sig :-D.

Blev bara en kort blogg idag men jag ska försöka samla tankarn kring det gångna året och försöka mig på en krönika med lite bilder, Penny fyller ju ett år om lite drygt en månad och 1:a juni är det dags för oss att flytta till större boende.

Tack å hej leverpastej ;-)

Nu har man varit "pappaledig" på heltid i en och en halv vecka och vad ska man säga om det? Dagarna rusar iväg och man hinner knappt vakna så var den dagen över. Lilla Penny är aktiv som bara den och jag lär känna min lilla dotter mer och mer.

"Ledigheten" fortskrider nästan som jag trodde med några få undantag, jag trodde inte att dagarna skulle gå så fort som de gör och jag har upptäckt att jag faktiskt rör på mig mer :). Jag ser till att inte handla allt som måste handlas då vi åker på affären så jag dagen efter måste bege mig dit till fots vilket resulterar i promenader på lite drygt 6km minst tre gånger i veckan, får se hur länge jag orkar hålla det tempot.

Imorgon ska vi gå på öppna förskolan för första gången (jag alltså, Penny och Susanne har varit där flera gånger) får se vad det blir av det? Har hört att det ska vara bra och Penny behöver få komma och träffa andra barn, hennes kompis har ju varit sjuk i veckan så det har bara blivit lek hemma vid och pappa kanske inte alltid är den roligaste men han gör sitt bästa :).

Tror jag ska försöka blogga om öppna förskolan imorgon, ska samla lite intryck och bilder och se vad jag kan komma på.

Höres imorgon för den som vill läsa :)

Minnenas television

2009-05-14 Har slutat lite tidigare idag, ni som har hängt med kan kanske räkna ut varför, uppdatering kommer

2009-05-14 Fortfarande hemma men det blir nog en resa till bb innan kvällen är slut.... fortsätter att uppdatera när jag kommer ihåg....

2009-05-15 Hemma på permis efter en natt på bb-förlossningen. Det har varit jobbigt för min lilla gumma men nu är det snart över.... åker tillbaka om en stund för att avsluta jobbet. Susanne är jätte duktig trots all smärta...

2009-05-16 Längtar tillbaka till Susanne och Penny.... Vilket monster jobb Susanne gjorde igår, hon är en superstjärna för mig

2009-05-17 Snart åker jag till Susanne och Penny har jag dyng tur får de komma hem idag !!!

2009-05-17 En hel dag på BB, nästan 14 timmar har jag varit med Susanne och Gullungen Penny.... Tiden har bara flugit iväg.... Livet är bara härligt just nu

2009-05-17 Hoppas att dom får komma hem imorgon

2009-05-18 Inte fick mina flickor komma hem ikväll heller.... Men det lät mycket positivt att de skulle få komma hem imorgon... Penny har fått en släng av gulsot och ligger under sollampa i natt, med lite tur så är hon piggare imorgon

2009-05-19 Nu är min tjejer hemma :-)

2009-05-20 Nu har tjejerna varit hemma ett dygn, vad gjorde man innan Penny fanns? Nästan allt annat känns lite meningslöst.... Susanne och Penny de viktigaste i mitt liv

Såg en funktion på facebook som jag var tvungen att kolla in och i funktionen så gick det att läsa gamla status uppdateringar och jag hittade dessa från dagen innan Penny föddes till dagarna efter. Vilka minnen som kommer tillbaka. Jag har starka minnen från dygnen kring förlossningen men jag trodde att de klingat av men de verkar bara ha blivit starkare... Vilken chock att sitta här 10 månader senare och uppleva allt igen, detta stora.

Nu ligger min underbara dotter och sover i sin säng efter en lång dag med gå träning och mycket bus. Somnat i min famn som hon gjort när hon var alldeles ny. Kramats och varit världens go' unge. Undrar vad jag skulle göra utan henne, undrar vad jag skulle göra utan Susanne?

Otroligt hur livet förändras på bara ett år, hur otroligt rikt livet har blivit tack vara denna lilla själ...

Tack Susanne för det bästa jag någonsin fått

Nu är det T+2

Nu är jag igång med pappaledigheten efter en mjukstart på 2 veckor då vi jobbat om varandra, jag förmiddag och min älskade har jobbat eftermiddag. Måndag för två veckor sedan var det dags för min sambo att gå tillbaka till arbetet efter att varit ledig i tio månader med vår lilla flicka, den tillbaka gången måste ha varit omvälvande och inte så lite jobbigt. Att se den man älskar gå igenom något som är så jobbigt är nästan lika jobbigt för en själv. Jag var beredd att ge upp att vara ledig och låta henne vara hemma så att allt skulle fortsätta att vara bra och hon inte skulle behöva må dåligt. När så dagen D kom samlade mamma snuppesno all sin styrka och gick till jobbet, det syntes med vilken kraft som hon var tvungen att använda för att ens ta sig ut genom dörren... kvällen kom och en mycket efterlängtad mamma klev in genom dörren hemma och en mycket stolt Fredrik väntade för jag visste att nu kommer det att funka och min Snuppesno är den starkaste som hon kan vara :-). Jag har kanske inte sagt det åt henne och hon kommer nog att läsa det här men jag vet hur mycket det krävdes av henne att lämna hemmet och jag är så stolt över min Susanne så ni anar inte... :-D

Nu är jag inne på dag två av min "pappaledighet" och efter en mjukstart igår så har jag blivit inkastad i verkligheten.

Vi har alltid hjälpts åt med lilla Penny och inga sysslor är därför nya för mig men att vara ensam hela dagen (eller kvällen) med det ansvaret är ingen liten sak och min uppskattning för Susanne höjs ännu mer.

Livet som "föräldraledig" ter sig ganska lugnt som det ser ut just nu, inga planer finns och jag har nog kommit till insikt att det kanske inte går att göra så mycket planer med en liten i huset :-). Det äts och sovs på rutiner som inte diffar på speciellt mycket från dag till dag och det gäller att utnyttja sovstunder till egen vila för att orka från 06:00-20:00 med en tio månaders som håller på att lära sig gå.

Jag tror mitt barn tycker jag är tråkig... På eftermiddagarna när jag har varit hemma så har vi börjat med lunch för att sedan ha någon form av lekstund och sedan blir det vila kring två (enligt rutiner som vi haft ett tag) men redan vid halv ett så har det blivit mer mys i soffan än lek och sedan har man knappt hunnit till sängen innan det sovs, lika har det varit ikväll mest mys och ingen lek. Fast vem kan klaga på mys och kramar från en världens gulligaste Penny, inte jag i alla fall, fast jag är lite orolig att hon tycker jag är tråkig..^-^

Go' kväll från en lite mindre skäggig pappa med funderingar.