Tiden för mitt andrahandskontrakt börjar lida mot sitt slut, den 1/7-13 så upphör det och jag vet inte om det övergår till ett förstahandskontrakt eller inte. Jag väntar på svar... I min väntan så fick jag för mig att det ska finnas någon form av skyddsnät om man hamnar i en oväntad förändrad livssituation. Men tji fick jag! Ringde till kommunen för att se om det fanns någon hjälp att få den vägen och det första damen i andra änden säger är, "vad ska vi göra, socialtjänsten har inga lägenheter".
Det fattar jag också men jag trodde det fanns någon möjlighet att via någon form av intyg kunna komma in i det helägda kommunala bostadsbolagen och kunna skapa en trygg miljö för mig och min dotter. Svaret jag fick var att det skiter vi i, nu använde hon inte de orden hon var faktiskt mer diplomatisk. Summan av kardemumman är det finns inget skyddsnät om man sköter sig, jobbar och betalar skatt, det ska man bara vara nöjd att man får göra. Vill man utnyttja vår fina välfärd och få lite hjälp, som dessutom bara kostar kommunen ett ynka A4, så kan man dra åt helvete! Man ska vara missbrukare och kriminell med en allvarlig psykiskstörning för att få hjälp utan jobb och utan någon som helstchans till ett liv, och dessa individer får ändå inte den hjälp de behöver. Vårat samhälle är så urholkat och våra sociala skyddsnät existerar inte längre. Kan man inte ens hjälpa en person med ett litet problem som inte kostar samhället något annat en ett papper hur ska man då kunna hjälpa de som verkligen behöver det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar